Alltså känns som man inte kan kommma längre ner på den fucking bottenen än vad det är nu, men det sjuka är att jag vet ju förfan inte vad felet är?!
Jag har känslan som när man gråter i kroppen hela tiden, men det kommer inga tårar och  jag vet inte varför. Jag är säkert jätte otrevlig mot mina vänner i skolan också för jag vet inte riktigt vad som händer med mig och min kropp längre så jag kan inte kontrolera det känns det som. Förlåt om det är så,
Det blir ju inte bättre när man kommer hem från skolan astrött och förbannad och man har en fucking kossa till mamma som bara skriker och gormar om precis allting. klagar på att man är tjurig och man hjälper aldrig till det är därför hon är tjurig för hon får gå och plocka undan saker här och saker där. Men vafan?!
Blir så jävla trött på mitt liv, ingen som har det lite ensamt så jag kan flytta eller nått för det här tar kol på mig!
Såfort jag går ut den jävla skolan så ska jag dra härifrån och inte ta kontakt med nån jävel förutom dom jag vet verkligen bryr sig och har vart med mig i mitt liv.

Sitter här och tycker synd om mig själv kanske ni som inte känner mig så väl tycker. Men alltså det går över gränsen ibland och det är ingen som fattar vad jag säger förutom mina vänner så vad ska jag göra?! Bloggen är som nån jävla rehabilitering eller nått, man skriver och gråter av sig lite och det känns bättre ett tag.