det va inte alls meningen att det skulle bli såhär, när man litar på en människa till 100% och sedan rasar allt samman på samma gång så känns det rätt pissigt. Det va dig som jag kunde ringa när jag ville prata ut, det va också det jag gjorde.
Du såg och visste allt som hände och sa att du förstog och va på min sida av det hela, han va en idiot det sa du själv. Och det fick mig att må bättre, alla tyckte detsamma!!  
Så jag borde ju skita i honom började jag tänka. För ett år sedan tyckte du att han va ett drygt as som tyckte att du va störd för att du sväljer tandkrämen när du borstat tänderna.
Jag tänker inte lägga ett skit på mig, jag tänker inte krypa tillbaka som en lite äcklig råtta precis som jag brukar och be om förlåtelse för någonting jag inte ens har gjort.
Jag vill ändå inte ha med dig att göra när du säger en sak till mig och sen efter nån vecka så går du bakom ryggen på mig.

 Om du skulle tänka efter vad som skulle knäcka mig mest,så är det är precis det du gjort!

Jag saknar dig, fast inte den du är nu. För såhär har jag aldrig sett dig förut!!